Kasta inte bra pengar på dåliga system

Ämne: BI-strategi

Det finns ett känt svenskt uttryck som lyder ungefär; man skall inte kasta bra pengar efter dåliga. Vad man syftar till är att man gjort en dålig investering och försöker rädda sin densamma genom att satsa ännu mera pengar.

Man kan göra en analogi kring detta även när det gäller olika typer av IT system, som man förvisso även kan betrakta som en typ av investering. En vanlig situation är att man hos en kund har två eller tre olika system med ungefär motsvarande funktionalitet. Det som gång efter gång förundrar mig är hur man gör valet kring vilket system man skall satsa på framåt. Förbluffande ofta väljer man att satsa på det system som varit dyrast historiskt med motiveringen ”vi har investerat så mycket pengar i detta system”. Borde man inte fundera på varför systemet kostat så mycket pengar? Varför försöker man istället inte göra en objektiv analys kring vad man får för sina pengar? Det system man satsat mest pengar på är ofta det mest avancerade, men behöver man all funktionalitet? Är det kanske för avancerat för användarna och för den delen utvecklarna? Kostnaden för systemet kan ha ökat och fortsätt att öka därför att man inte använder sig av en genomtänkt utvecklingsmodell eller struktur. Ursprungligen byggdes kanske systemet för ett syfte och efterhand har man byggt på nya användningsområden som gör det till ett lappverk. Kanske man betalar för en massa komponenter som man tror att man kommer att vilja utnyttja, man har bara inte haft tid att titta på dessa än o.s.v.

Nu vill jag inte på något sätt trivialisera arbetet med att utvärdera olika typer av IT system mot varandra, men jag får ibland en känsla av att man istället för att välja det system som är bäst för organisationen snarare försöka rättfärdiga ett ogenomtänkt val genom att man fortsätter att kasta bra pengar på dåliga (fel) system.